Närheten till bra mat = lyx!

För några veckor sedan öppnade några vänner till mig en superfräsch ”raw food-bar” här i stan (Borås), Systramii. Fattar ni vad lyxigt att kunna gå hit och äta, ta en juice, smoothie, äta frukost eller som vi gjort några gånger fikat med barnen på eftermiddagen. Så tacksam för detta. Har ju sedan tidigare också bästa Fruits & Friends, älskar deras hummus-sallad.

På Systramii har jag ätit bland annat denna pizza, raw, vegan & glutenfri, deras mest populära rätt just nu:-)

Anders har ätit salladen med svart råris, ”mandel-fetaost” och rödbetshummus, också tummen upp för den!

I helgen hade jag äran att få gästa Systramii när min vän Erica Palmcrantz Aziz hade inspirationsdag med de som gått hennes utbildning till Raw Life Educators. De åt sig runt i vår fina stad och besökte både Fruits & Friends och Raw food-cafet samt lärde sig göra sin egen parfym av eteriska oljor ihop med Kristfrid.

Jag höll i en ”inspirationsföreläsning” där jag berättade om mig, min resa till hälsocoach, PT, författare, bloggare samt om mina böcker och hur de blev till!

Jag pratade också om allt jag gått igenom de senaste åren … dvs att jag varit dödssjuk i borrelia och att jag tex inte kunde räta min armar under 4–5 månader. Att jag fick hjälpmedel hem till huset, som till toaletten, men att det då var för sent… hade ett antal månader jag inte kunde sätta mig ner på toalettstolen själv typ. Ammade lillan hela tiden och gör faktiskt det ännu men kunde inte alltid lyckas få fram bröstet ur BH´n själv. Anders fick borsta mitt hår och försöka sätta upp det i en tofs varje dag, jag kommer ihåg att jag la mina kosttillskott på en extra lång sked för att kunna nå att få dom till munnen. Jag kunde inte vända mig själv på natten på grund av nattstelhet. Ja, jisses, det var mycket som var svårt att göra under denna tid som kan sammanfattas som oerhört tuff …

Tur ändå att lillan var så liten, hon låg mest på mitt bröst och bara var. Åt och sov. Konstigt nog så hade jag varje dag sådana enorma lyckokänslor, när man är helt totalt närvarande i nuet så kan det kännas bra oavsett omständigheter, men jag hade dock också stunder varje dag med jobbiga och tunga tankar om hela situationen. En konstig blandning helt enkelt av glädje, tacksamhet, kärlek men samtidigt en enorm sorg.

Tror det var gripande för många att höra historien men samtidigt inspirerande. Att se mig och hur jag mår idag, att jag nu kan röra mig helt obehindrat, kan träna min underbara älskade ashtanga yoga fullt ut och att jag inte har inflammation i en endaste led (hade 14 kraftiga ledinflammationer samtidigt som mest).

Det slog mig när jag stod inför gruppen att jag inte pratat inför någon grupp, haft någon föreläsning eller kurs på 3 år!!! Galet, men sant. Men det kändes bra att för första gången berätta om resan som jag gjort, vad jag lärt mig, insikter jag fått till mig, vad jag gjort för att bli så frisk osv.

Det har som ni kan tänka er varit en tuff resa, men som alltid med jobbiga saker som händer i livet så kommer det med ett gäng insikter och lärdomar på köpet, dessa får man vara tacksam för:-)

Men tänk er själva att gå igenom en 9 månaders graviditet med extrem-illamående, som satt i ändå tills efter förlossningen, och samtidigt ha borrelia (tillbaka för 2:a gången). Sedan när lillan var ett par månader bli ännu sjukare och inte ens kunna bära sitt nyfödda barn under ett antal månader.

Elodie hade också en släng av kolik när hon var bebis … och ja, en hel del andra jobbiga saker också som hände som att min svärmor dog 2 månader innan lillan föddes. Och ja, Collin var inlagd på sjukhus vid 2 tillfällen veckorna innan hon kom ut ur magen, ena gången när han spräckte upp hela pannan och fick bli nedsövd och ihopsydd, andra gången inlagd för huggormsbett. Ja men ni hör ju. Ingen dans på rosor inte.

När jag sedan blev riktigt sjuk blev jag helt sängliggande, men ändå ammade jag henne fullt ut. Plus dessutom hade vi ju ytterligare 2 till små barn att ta hand om.

Anders har ju såklart fått ta ett väldigt stort lass här hemma och min kära mamma och vår fina vän till familjen Anne som alltid ställer upp!

En sak jag särskilt kommer ihåg när jag började bli lite bättre var när jag skulle åka och hämta Collin på förskolan för första gången sen jag blev riktigt dålig, hur jag började gråta när jag såg honom sitta och pyssla där vid ett bord. Då var det som att jag fattade hur länge jag faktiskt hade varit helt borta från vardagslivet …. hade gått många månader sedan jag lämnat eller hämtat på förskolan. Hade levt som i någon form av dvala här hemma.

Ibland är det klokt och nyttigt att tänka tillbaka på vad man varit med om. Jag är inte så bra annars på att tänka i dåtid utan är mest i nuet eller i tankar om framtiden.

Men som ni vet är jag ju nu äntligen på G igen sen en tid tillbaka:-) Vilket såklart känns toppenbra.

By the way så bjöd jag också detta härliga gäng på provsmakning av en himmelsk god julig chokladkola. Receptet kommer här i bloggen inom kort så håll ögonen öppna,

So long,