När Elodie var 2,5 månad fick jag frågan om att sluta amma, läkarna ville sätta in starka mediciner för en misstänkt ledgångsreumatism. Ni som följt mig här vet ju att jag varit otroligt dålig i borrelia och då även i stort sett fick diagnosen ledgångsreumatism (som de nu är osäkra på …) antagligen på grund av borrelian.

Oavsett, innerst inne har jag ”nästan hela tiden” trott och hoppats att det ”bara” varit borrelian som spökat, att det var borrelian som gjorde att jag som mest hade allvarliga inflammationer i hela 14 olika leder samtidigt, att det vara borrelian som gjorde att jag inte kunde röra på huvudet eller räta på armarna, att det var borrelian som gjorde att jag var sängliggande i flera månader (med en liten bebis på magen …). Listan kan göras lång med alla hemska symptom jag genomlidit under dessa år. Men nu har jag bara lite symptom kvar och lederna är helt i toppform:-)

Men tänkte inte att detta inlägg skulle handla om borrelia eller hur jag mår idag utan om AMNING.

Detta ord som kan väcka så mycket känslor. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om amning, ni kan läsa inlägget HÄR. Där listar jag även lite fördelar m.m med att amma.

Jag är själv evigt TACKSAM som bara har positivt att säga om amning. Att jag har kunnat amma alla våra 3 barn utan några direkta problem eller komplikationer alls.

Killarna slutade jag amma vid cirka 20 månaders ålder. Nu med Elodie som har jag bara fortsatt att amma, tänkt att det kommer att komma en dag där någon av oss (antagligen jag) känner att nu är det dags att sluta. En del har påpekat att nu är hon väl lite för stor för att ammas osv …, men jag har hela tiden gått på min känsla att vi båda har velat fortsätta, att det har känts bra och rätt.

Men så kom den där dagen, faktiskt nu i lördags, där jag kände att NU är det dags. NU slutar jag amma Elodie. Tanken slog mig faktisk för 1 månad sen, ganska nära inpå vår USA-resa men kändes bra ändå att fortsätta amma under resan samt när vi kom hem, hon var lite förkyld osv.

Har dock förvarnat henne lite och sagt att vi snart ska sluta ”snutta” och att hon är stor tjej nu. Att Collin och Vince snuttade när de var små men sen slutade dem. Men nu så, är det slut. Japp. Gått mycket enklare än jag trodde och kom ihåg, gick nog enkelt sist med killarna också, men oavsett så känns det skönt och som en ny fas har trätt in.

Men tänk att läkarna ville sätta in en sorts cellgift (fast lägre dos som man ger vid ledgångsreumatism) och att jag då skulle vara tvungen att sluta amma. Det är för 2 år sedan!!! Är så tacksam och glad att jag stod på mig, att jag önskade gå min egen väg för läkning och framför allt att jag har kunnat fortsätta amma lillan fram tills nu, hon är nu 2 år och 3 månader!

Elodie har alltid ätit väldigt bra med annan mat också, hon är den av våra barn som är minst kräsen och gillar det mesta:-)

Vet egentligen inte vad jag vill med detta inlägg mer än att inspirera till amning. Amning är verkligen det bästa för våra små (så länge det fungerar för mamman och barnet vill säga) och är så himla smidigt.

Många tror att mjölken typ inte innehåller nästa någon näring efter så där 6-10 månader men så är det verkligen inte. Den är näringsrik och bra även efter barnets första år men såklart att barnet då är större och har ett ökat behov av både kalorier och andra näringsämnen vilket gör att man också behöver komplettera med många andra matkällor för att tillgodose det växande lilla barnet.

Gällande amning och mat så kan jag säga att jag äter VÄLDIGT MYCKET:-)  Vi får se när hungern ger sig nu, är ju bara några dagar sedan jag slutade, så känner ingen skillnad ännu men kroppen reglerar såklart detta inom kort.

Älskar stora och matiga frukostar, ofta med massor av tahini till. Väldigt sällan det bara blir en smoothie på morgonen när jag ammat för blir hungrig igen efter en stund då. Äter mycket hummus, quinoa och såklart en massa olika grönsaker, linser, olivolja, avokados, pumpafrön osv… Viktigt att man äter näringsrikt, varierat och tillräckligt mycket:-) Tror att en del äter lite för lite när de ammar och fokuserar för mycket på att återfå ”formen” efter graviditeten istället för att producera näringsrik mjölk.

Sen tror jag också att många är stressade av det här kring amning redan under graviditeten, man ser och hör många nu för tiden där amningen inte fungerar, hur många väljer ersättning osv istället. Tror det är minst lika viktigt att lyfta fram hur ofta det faktiskt fungerar helt optimalt med just amningen. Att man inte kan veta ändå när man är gravid, och då är det ju helt onödigt att oroa sig och tro att det kanske blir jobbigt och besvärligt, att det kanske inte går att amma osv. Tror det är viktigt att istället bjuda in en varm tillit till att det kommer att fungera och bli bra. Det gör mamman lugn och också barnet när det väl är ute. Bara det ökar chanserna att allt fungerar bättre. Våga lite på och önska att det ska fungera och våga be om hjälp om det strular i början. Och som sagt att äta bra, näringsrikt och tillräckligt mycket.

Går det nu ändå inte eller om man helt enkelt inte vill amma så tar man det då och löser det bästa för barnet efter omständigheterna.

Självklart respekterar jag att det finns en uppsjö med människor som har en helt annan åsikt om amning än mig. Men jag vill ändå passa på att hurra för amning och tala om hur bra JAG tycker att det är.

Vad tycker ni själva om amning? Dela gärna med er av era åsikter på min FB sida HÄR.

Bilden nedan är på hur en Karin-lunch kan se ut, bladgrönt, broccoli, rödkål, rödlök, kikärtor, linspasta, oliver, avokado, vegansk pesto och kimchi. Olivolja som dressing och lite furrikake (japansk kryddblandning med sesamfrön och alger). Dock så åt jag inte rå broccoli och rå kål de första månaderna när jag ammade och Elodie var bebis.