Vet ni, jag har opererat mig. Så nu är jag sedan en vecka tillbaka nyopererad och allt har gått bra.

Blev dock väldigt dålig efter alla dessa starka läkemedel och narkosen så två dygn efter operation slutade jag med starka smärtstillande medel m.m och har bara ätit alvedon sedan dess.

Hjälp vad har hänt kanske ni tänker!

Men var nu lugna. Ingen fara, jag har tänkt göra detta länge, har velat göra det ändå sedan graviditeten med Collin, barn nr 2 som fyller 6 år nu i november. Jag fick nämligen problem med delade magmuskler, så kallat rektus diastas, efter den graviditeten. (Han var ju vår största bebis också, över 4 kg och moderkakan låg dessutom längst ut så magen var stooooor.)

Alla kvinnor som bär ett barn får delade magmuskler (förstås) men hos uppemot 30 % läker det inte ihop eller går tillbaka. Man vet inte exakt varför men det verkar vara olika genetiska skillnader samt säkert också andra saker som påverkar just läkningen av detta. Även förstås hur många graviditeter man gått igenom.

Särskild träning hjälper jättelångt och som ni säkert kan förstå har jag tränat väldigt flitigt med sådana övningar, både hela Collins graviditet, efter graviditeten, mellan graviditeterna då jag tycker att dessa bålövningar är sååååå viktiga oavsett om man är gravid eller inte då hela vår grundstyrka faktiskt utgår från våra inre magmuskler, vår så kallade korsett.

Kommer inte ihåg när jag väntade Vince för 10 år sedan men tror inte jag tränade just dessa övningar men var ändå väldigt noga med att hitta tillbaka till en stark kropp efteråt. Utbildade mig ju faktiskt till personlig tränare när han låg i magen och blev certifierade när jag var i 7:e månaden.

När jag blev gravid med barn nr 3, lilla Elodie, var jag inte mindre flitig och gjorde typ dagligen mina övningar (kan varmt rekommendera appen Mammamage) och kommer ihåg att jag började redan dag 2 på BB igen med väldigt lätta övningar. Tar inte lång stund (typ 5 minuter/dag) men just att man börjar få den där kontrollen och sedan allt eftersom blir starkare.

Träningen har verkligen hjälpt mig att ändå få en väldigt bra kontakt med de inre musklerna. Även yogan och de olika ”kroppslåsen i yogan” har hjälpt mycket.

Trots det hade jag fortfarande en delning på 4,5 cm kvar som inte kan läka ihop med mer träning. Antar det hade varit väldigt mycket ”värre” om jag inte gjort allt jag kunnat för att få det så bra som möjligt. Dessutom är det inte alltid själva måttet/bredden på diastasen som är det viktigaste utan också själva kontrollen/djupet som man har.

Så efter några besök och träningar med först Sofia Lamotte i Göteborg (jätteduktig naprapat och certifierad mammamage-tränare ) beslutade jag mig för att åka upp till Stockholm och träffa Katarina Woxnerud som är specialist på just rektus diastas, naprapat, träningsexpert och grundare av Mamma mage-appen, författare till många böcker inom ämnet osv.

På hennes klinik har hon utrustning för att mäta diastas med ultraljud, se hur bäckenbotten fungerar samt mäta kopplingen hjärna/muskler och se hur man kan aktivera magmusklerna.

(OBS – detta är inget samarbete eller så om det kanske kan låta så men vill gärna rekommendera duktiga personer som ni vet:-) 

För mig personligen kändes det skönt att få det lite mer svart på vitt att jag gjort allt jag kunnat med hjälp av träning och vetskap att det inte går att läka ihop mer hur jag än beter mig.

Då kändes beslutet om operation enkelt för mig, är dock väldigt noga med att ”känna in” att det är rätt tid, rätt person osv som ska göra det. Att våga lyssna inåt det vill säga. Fick ett starkt JA och gick vidare och bokade mig för operation.

Varför, jo, för jag vill verkligen få full optimal funktion på min kropp. Har inte haft jättebesvär (en del har ju väldigt jobbiga, smärtsamma problem pga av stor rektus diastas) men upplever ändå det som att ”magen ligger utanpå kroppen” och att jag ofta hade en tyngdkänsla i buken. Även att det blev som en överbelastning i mage och bäckenbotten på grund av saknaden av optimalt bukstöd.

Jag fick också träffa Anders Olsson, kirurg och expert inom just detta område samt också buk- och navelbråck.

Det är Anders forskningsstudie som ligger till grund för de nya nationella riktlinjerna kring Rektus Diastas. Detta är något som har saknats inom vården och olika landsting har olika  då detta har saknas inom vården och olika landsting har olika tillvägagångssätt. En del (ytterst få) landsting kan remittera vidare till operation medans de flesta landsting inte kan erbjuda något hjälp för kvinnor som är drabbade av detta.

Tycker det är oerhört sorgligt men tror på en mer positiv förändring inom detta då det har skrivits mycket om det på senaste tiden och som sagt Anders forskningsstudie som han utfört på Södersjukhuset är en bra grund. Du som är väldigt intresserad kan läsa den studien HÄR.

Här nedan ser ni mig sjukt taggad (men samtidigt lite nervös) klockan 07.10 för en vecka sedan, redo för operation.

Jag hade förberett och köpt med mig egen mat och hade en hel påse med mina kosttillskott också samt vatten (dricker gärna inte kranvatten) … är kanske inte som vanliga patienter eller vad tror ni? 🙂

Hade även i min väska frökex, frukt, torkade aprikoser och mullbär.

Nu till min operation. Den har gått bra. Svårt att avgöra resultatet nu, först efter 6 månader till 1 år som man kan se hur det blivit. Helst hade jag förstås velat slippa att operera mig då en operation är något av det mest stressande en kropp kan utsättas för … + att jag helst såklart inte vill ha ett stort ärr på magen.

Men jag tror det kommer bli jättebra och bara det att på sikt få full funktion i core-musklerna och slippa känslan av tyngd och som att magen ligger utanpå kroppen kommer helt klart vara värt det.

Jag har verkligen laddat under 3 månader (det var då jag bestämde mig) inför denna operation med extra mycket bra tillskott, och så klart som vanligt varit väldigt noga med träning, sömn, kosten osv. Allt för att vara i extra god form inför en sådan här operation.

Sedan kan jag säga till alla som funderar på en liknande operation att ALLRA viktigaste är att du först måste träna regelbundet (gärna hos en certifierad tränare specialiserade på just dessa övningar) under 6–12 månader för att optimera funktionen och kontakten med dina magmuskler och ditt bukstöd.

Helst ska man ju se till att vara i god form redan innan man blir gravid och sedan träna dessa övningar även under graviditet och sedan efter.

Bild nedan på magen är från när jag var gravid med Collin (nr 2).

För många kan det räcka med träning. Jag hade själv aldrig lagt mig på operationsbordet om min rektus diastas hade kunnat gå ihop med hjälp av träning.

Nu har jag lång rehabstid framför mig och 3 månaders träningsuppehåll, får inte lyfta något tungt osv. Dock har jag redan idag påbörjat enklare små rehabövningar (väldigt enkla rörelser för rörlighet nu i början) som jag fått från Katarina då hon och kirurgen Anders samarbetar och det ingår rehabträning och program för maximal återhämtning och funktion. Detta tycker jag är så bra, att de ser till det funktionella och lägger stor vikt efter operationen till lätt rörelse och anpassade övningar för att få bästa återhämtningen och en stark bål.

Gördel/korsett på under 3 månader också. Ska tillbaka innan jul för att göra ultraljud på magen och se hur musklerna läkt på insidan, det kan ta runt 3 månader tills det läker inuti kroppen nämligen.

Här nedan ser ni mig 1,5 dygn efter operation, framåtlutad (jisses sådan kramp man får i ryggen av att gå så …) Men nu en vecka efteråt kan jag gå lite mer upprätt vilket är skönt. Snart kommer jag kunna sträcka på mig helt igen.

Nu ser jag fram emot en lugn återhämtning. Som jag skrev i inledningen så blev jag dålig av narkosen, är ju en renlevnadsmänniska som inte ens dricker alkohol (slutade för 15 år sedan) så kanske inte helt konstigt att kroppen fick som förgiftningssymtom av narkos, morfin och annan medicin … Spydde några gånger efter operationen och sedan efter ett dygn fick jag hemska symptom av morfinet, fy sjutton säger jag bara. Så slutade rakt av (är kanske inte att rekommendera …, men för mig fungerade det och dag 4 mådde jag väldigt mycket bättre igen).

Är så glad och tacksam att jag klarar mig på bara alvedon, har börjat trappa ner på dosen lite försiktigt redan nu.

Tror kombinationen av att jag äter en massa bra tillskott, bara bra mat samt var i bra form gör att jag återhämtar mig och är väldigt mycket piggare (tror jag) än många som gör en liknande operation.

Är sjukskriven i några veckor men har förberett bra blogginlägg till er innan operationen  så det kommer bli fortsatt inspiration här i bloggen:-)