Lovade ju att skriva lite om Elodies förlossning så det kommer i detta inlägg.
Vår första son Vince föddes 2 veckor tidigt och jag hade då inte haft en endaste förvärk eller känning på att något var på gång. Eller jo, typ 45 min innan första värken kom så kände jag lite molvärk och tänkte det är nog detta som är förvärkar. Men så föddes han 4–5 timmar senare.
Samma med Collin, (han kom 1 dag innan beräknat datum). Fick första känningarna under morgonens yogapass och sedan var han ute runt 5 timmar senare. Nu låter det kanske som om det varit ”lätta” förlossningar och det var det ju på ett sätt och vis då det gått så fort. Men kan säga att värkarna varit väldigt intensiva och kommit med 2–3 minuters mellanrum redan från start.
Så ja, jag var ju ganska beredd på att det skulle gå snabbt även denna gång. Men det var ju ändå 2,5 vecka kvar och trodde att denna bebbe ville vara kvar lite längre i magen. Anders befann sig som föreläsare i Stockholms skärgård under förra onsdagen så jag hämtade barnen på eftermiddagen på dagis och skola. Åkte och spelade minigolf med killarna och sedan hem och fixade med mat och läggning. Jag fick faktiskt i mig ganska bra med mat denna dag trots illamåendet vilket ju visade sig skulle vara bra så jag var fulltankad för vad som komma skulle:-)
Anders ringde och meddelade att han skulle komma att missa sitt flyg klockan 19 då den förbokade taxin aldrig dök up … Vi skojade om att det ju var tur att det inte var någon bebis på G som tur var.
Läste och myste med killarna och somnade själv tidigt, runt 21.00. 22.30 vaknade jag och gick upp och kissade. När jag la mig igen kände jag att jag hade lite värk i nedre delen av ryggen och nedre delen av magen. Låg kvar 20 minuter i sängen men sen tänkte jag att det kanske var något på G. Kom på att Anders inte kommit hem så gick för att kolla mobilen om han missat sista planet hem. Men där satt han i TV-rummet och hade kommit hem för 40 minuter sedan. Han var rätt trött, hade missat middagen och vart uppe sen 05.00 samma morgon.
– Det kan vara som så att bebisen bestämt sig för att komma, sa jag. Anders bara, – Va, tror du, nu ikväll???
Han var minst sagt lite chockad. Innan värkarna drog igång hann jag med att ta en dusch, fixa lite mer med BB-väskan, fylla några flaskor med vårt filtrerade vatten, packa ner lite färsk frukt m.m.
Började få riktiga värkar vid 23.30 och ringde mamma att hon skulle komma (hade förvarnat henne med sms en stund innan). Så hon kom och klockan 24 åkte vi hemifrån mot förlossningen. Minns att jag kollade klockan i bilen när jag satte mig och då var den 00.00!!! Bor väldigt nära lasarettet som tur är, tar inte ens 5 min med bil men jag hann med några intensiva värkar från det att jag lämnade huset tills det att vi stod och ringde på dörren till förlossningen.
Alltså, det gör ju helt sjukt ont måste jag säga. Hade liksom glömt av det …
Här står jag redo att åka iväg, ser kanske glad ut men bad mamma ta ett snabbt kort mellan värkarna:-) Kul att ha ett sista kort på gravidmagen:-)
tillbb
Var öppen 3 cm när jag kom in och de satte en sådan där kurva för att kolla bebbens hjärtljud. Sa till Anders att föreviga med bild, är ju i alla fall lite roligt att ha sen …
Precis innan värk,
karinforlossning
Och under värk …
karinont
Efter en stund fick vi ett förlossningsrum och jag hade som sagt värkar varannan minut. Väldigt intensivt. Bad barnmorskan och Anders påminna mig om andningen. Jag är tacksam för mina år av yoga-träning för det räckte att de sa till mig att andas så kunde jag i alla fall hitta ett lite bättre lugn i värkarna.
Men mellan värkarna kollade jag bara på Anders och sa, – Det gör sååååååå ont Anders. Låt det gå ännu fortare denna gång. Jisses vad ont det gör. Kan inte vara lätt att vara den som står vid sidan heller och liksom inte kan göra så mycket mer än att stötta, i och för sig slipper de ju smärtan men ändå.
Tog lite lustgas, men i början tänkte jag inte det direkt att det blev någon skillnad. Efter 40 minuter kom personalen på att den inte var inkopplad:-) Sen märkte jag att det gav effekt. Ingen annan smärtlindring användes, bad dock om värmekuddar som jag höll både över nedre magen och ryggslutet.
Efter 2 ordentlig krystvärkar (jisses vad jag tog i) så var vår lilla tjej ute.
Född 8 september klockan 02.30. (Nästan som Vince som föddes 02.26!)
heltny
Moderkakan släppte enkelt och lätt och hon hittade bröstet och började amma redan inom 30 minuter från att hon var ute.
Jisses, vad jag är tacksam att allt gått så himla fantastiskt bra ändå. Och det häftiga är ju att när väl bebisen är ute så känns det ju sååååååååå himla bra. Tänk att denna intensiva smärta som inte liknar något annat kan bytas ut mot total eufori och lycka under bara några sekunder.♥♥♥
Att föda barn är verkligen det häftigaste jag varit med om, alla 3 gånger är tillsammans med att jag träffade Anders det största som hänt i livet. Fastän det gör så sjukt ont innan bebisen är ute …,men just det magiska i att få upp sitt barn på bröstet och inse att livet aldrig blir detsamma. Den kärlek man genast känner. Går inte att beskriva i ord.
Hittade förresten en bild på mig när jag var nyfödd, visst är Elodie lik mig:-) Dessutom 49 cm långa båda två, jag vägde 3300 g och Elodie 3050 g.
Jag är överst på bilden och underst är Elodie.
karinelodie
Vill dela med mig av några tankar kring förlossning till dig som har en sådan att ”se fram emot” inom snar framtid eller längre fram i livet!
Bebisen bestämmer helt själv när det är dags för den att komma ut. Jag tror inte på att skynda på förloppet eller försöka sätta igång en förlossning (om det inte visar sig att barnet inte mår bra såklart) utan att ha tillit till att bebben kommer ut när det är dags. 
Fundera igenom vad du tycker är viktigt under en förlossning.  Vill du ha en så naturlig förlossning som möjligt ? Eller om du vill ha smärtlindring vad kan du då tänka dig då? Är ju bra att känna till alternativen som finns för att kunna ta ställning till hur man känner. 
När du har lite mer koll på detta så försök inte tänka så mycket på själva förlossningen utan längta och se fram emot ögonblicket du får möta ditt barn utanför magen för första gången. Det är det mest magiska man som människa kan uppleva (min personliga åsikt men delas säkert med många människor på planeten …) 
Att yoga både innan och under graviditeten hjälper dig att lära dig andas på ett sätt som kan hjälpa dig igenom smärtan och underlätta förlossningen. 
Jag bad att barnmorskan skulle hålla emot med varma handdukar under krystvärkarna då det kan motverka bristningar. Ärligt talat har jag inget minne av om hon gjorde detta eller ej men jag tror det då jag påminde henne en stund innan. Men jag var liksom helt uppslukad av ”the moment” när det hände så minns inga sådan detaljer.
Se till att ha med dig ”nyttiga snacks” att ta till under förlossningen. För många tar det ju betydligt längre tid än mina förlossningar så då kan det behövas lite extra energi. Själv var jag nöjd med vatten och kokosvatten  mellan värkarna (var ju fortfarande väldigt illamående). Men Anders mumsade glass i sig våra medtagna torkade aprikoser, bars m.m 
Tänk på att föda barn är bland det mest naturliga som finns och att vi gjort så i alla tider, UTAN smärtlindring. Vi kvinnor klarar detta!!!
Tror nog alla lasarett kör med sen avnavling nu för tiden annars läs på om det be eventuellt om det. När Vince föddes var det inte automatiskt utan vi fick säga till om detta men sedan ändrades det så när Collin föddes så fick ”alla” sen avnavling, dvs att moderkakan hinner pumpa färdigt allt blod till bebisen innan navelsträngen klipps av. 
Ha din nyfödda bebis hud mot hud så stor del av dygnen som kommer som det går. Jag satte på Elodie kläder för första gången samma dag vi skulle åka hem från lasarettet. 
Sammanfattningsvis är jag helt klart mer än nöjd med att allt gick så bra och att jag återhämtat mig väldigt snabbt (gjorde även det de andra förlossningarna).
Så det var lite om min förlossning med prinsessan. Vi fick tyvärr inte plats på nya fina BB-hotellet i Borås men de ordnade ett rum på gyn-avdelningen istället där vi blev väl omhändertagna och stannade i 2 dygn.
pappagos
Sköt om er och stor eloge till oss alla mammor som gått igenom förlossningar. Tycker vi är grymma på alla sätt!!! Och applåd till alla duktiga barnmorskor där ute, ni gör ett fantastiskt jobb!
Nu är lill-tjejen redan 1 vecka:-)
elodie1vecka  vinceelodie
Det kommer att komma mer inlägg om hälsa, tips och mat-recept i bloggen som vanligt längre fram:-) Just nu är jag inne i bebisbubblan ♥♥♥

KH_liggande_gron_webb