Nu har det hunnit att gå 4 månader sedan jag opererades och lagade min rektus diastas (separation av magmusklerna efter 3 graviditeter).

Skrev ju en hel del om vad rektus diastas är samt varför jag valde att operera mig och vart jag gjorde det m.m i ett tidigare inlägg direkt efter operationen, det inlägget kan ni läsa HÄR.

Idag tänkte jag uppdatera er om hur jag mår idag och hur min återhämtning och rehab har gått fram tills nu.

Jag var ju i bra form inför operationen vilket jag tror är A och O inför alla operationer. Äter ju väldigt hälsosamt alltid men la till lite extra olika kosttillskott både inför operation och en lång period efter för maximal optimering av läkningen.

Jag hade bra kontakt med mina magmuskler och bra bukstöd (annars hade jag kunnat ha mycket mer problem av diastasen, ex ryggont osv). Detta kollade jag med Katarina Woxnerud med hjälp av ultraljud. Det var också då jag tog beslutet att operera eftersom jag fick reda på att min delning på 4,5 cm inte kunde gå ihop mer oavsett mer eller annorlunda träning.

Tänker på alla övningar jag tränat i många, många år (mycket enligt mammamage-appen), verkligen en stor fördel ändå att redan ha bra bålstyrka och bra kontakt inför operationen för det gjorde att jag väldigt lätt ”hittade” kontakten efter operation. Men det är förstås en väldigt stor skillnad nu när jag kan få ihop bukstödet helt utan att musklerna är separerade. Så skönt!

Första tiden var det lugna promenader som gällde och efter cirka 4 veckor gick jag nog 45 minuter varje dag + gjorde några olika rörlighetsövningar (sedan 2 v efter OP).

När det hade gått 4 veckor började jag göra olika små aktiveringsövningar för magen.

Det var Katarina som styrde upp min rehabträning och eftersom jag bor i Borås och hon finns i Stockholm så körde vi alla sessioner via videosamtal vilket gick bra och var smidigt.

Jag använde en gördel efter operationen, 2 månader nattetid och under 3 månader dagtid.

Jag var också väldigt noga med att INTE lyfta något tungt alls de första 2-3 månaderna. Detta var ju hyfsat svårt eftersom vår lilla tjej Elodie som är 3 år bröt benet lägligt nog bara 2 veckor efter min operation…. så hennes 6 veckor med helbensgips är en helt annan berättelse gällande logistik:-)När jag INTE kunde lyfta henne varken till pottan, upp och ner från stolar, trappor osv …

Men hon var ändå väldigt rörlig efter så där 3-4 veckor och kunde då halta runt med benet hängandes efter henne, krypa upp för trappan osv men kan inte säga annat än att Anders fick dra ett stort lass här hemma med en opererad fru och 3 barn varav ett med helbensgips …

Jag började träna med lite gummiband och exempel göra knäböj osv utan vikter efter cirka 1 månad, fast såklart väldigt försiktigt.

Sedan successivt började jag använda 1 kg vikter i vissa övningar och nu efter 4 månader kör jag många övningar med 5 kg hantlar och även magövningar med 2-3 kg hantlar.

Cykel (toppensmidigt att ha en motionscykel i källaren) i kombination med promenader och lätta magövningar och lätta styrkeövningar med kroppsvikt och gummiband var alltså den träningen jag körde i början.

Började sedan yoga hemma efter 2,5 månad men väldigt modifierat och inte i några ytterlägen eller där man sträcker ut magen, ex uppåtgående hund. Men ändå otroligt skönt att börja få flöde igen och göra det man faktiskt kan göra. Lite yinyogaövningar började jag dock med tidigare än så.

Lite svårt att komma ihåg exakt hur jag la upp det nu så här i efterhand faktiskt. Men överlag har jag LYSSNAT på kroppen, känt in hur det KÄNNS och varit väldigt närvarande i VAD jag gör och gått försiktigt framåt.

Jag är annars också lite mer av ”sköldpaddan än haren” så att säga, gillar att göra lite varje dag, många olika övningar osv, än ex köra stenhårt några få gånger i veckan.

Tränar ofta innan barnen vaknar, men på helgerna kan jag få sällskap i gymmet på morgonen av ett eller flera barn som tycker det är kul att vara med:-)

Lillan kanske blir PT som mamma när hon blir stor, hi:-)

Här skulle hon träna mig i alla fall:-)

Min kära man köpte hem en boxningssäck att hänga i taket häromdagen, så den är nu invigd av både barnen, Anders och av mig.

Jag gick mycket på ”boxercise” när jag var yngre, ÄLSKAR det, så sjukt rolig och bra träning!

Så generellt sett tycker jag att allt gått väldigt bra.

Jag tejpar själva ärret och tänker göra ett bra tag till (minst 6 månader i alla fall men tror jag kör längre) och så smörjer jag ärret med arganolja och flytande C-vitamin 1 gång i veckan. Tänker att det gör att huden får bästa förutsättning för att läka fint. Hade tyvärr en liten infektion i ena utkanten av ärret under ett tag men det läkte till slut.

Upplever mig till och från lite svullen över musklerna (de syr ju ihop hela rektus abdominis (raka bukmuskeln) hela vägen, så det kanske inte är så konstigt. Speciellt över naveln och upp? Men som sagt funktionen känns väldigt bra och det är det allra viktigaste för mig:-)

Själv slutbesiktningen av resultatet bedömer man först efter 1 år, dock var jag i Stockholm innan jul när det gått nästan 3 månader och de såg redan då hur fint allt läker på insidan, gjorde ultraljud på musklerna osv.

Jag tänker låta det gå 6 månader innan jag helt tränar på och kör fullt ut igen, tänker specifikt på tung styrketräning, lite mer extrema yogapositioner osv.

Förstår dock att HUR man lägger upp rehaben beror VÄLDIGT mycket på vad man har för utgångsläge, hur operationen gått och ifall man ex har komplikationer osv. Så förstås väldigt individuellt, viktigt att ha någon utbildad inom detta som lägger upp träningen så att man går lagom fort fram.

Dock är det viktigt efter alla operationer att komma upp och röra på sig och inte bara ligga ner, läkningen blir bättre när man får igång flöde och cirkulation!

Och förstås att stötta kroppen med extra bra hälsosam kost både innan och efter operation samt vara positiv och inte ”rädd” för rörelse.

Kram till er alla:-)