Jag tänker mer och mer på det här, hur det kan komma sig att vi idag vet så mycket om kost, hälsa och träning, och ändå ser hur fler och fler mår sämre. Det är trötthet, hormonell obalans, magproblem, sug och en känsla av att kroppen inte riktigt samarbetar, och det har nästan blivit normalt. Över hälften av Sveriges befolkning är nu överviktiga. Fetma ökar bland barn …

Samtidigt fortsätter vi att leta efter nya lösningar, något som ska vara ännu lite bättre, ännu lite mer optimerat, som om svaret ligger i nästa metod, nästa tillskott eller nästa träningsform.

Och jag kan verkligen förstå det, för det är klart att vi vill må bra och känna att vi gör rätt saker för vår kropp. Men någonstans känns det som att vi har tappat bort något på vägen. Vi är så vana vid att ta in mer information, läsa mer, jämföra, analysera och fundera, att vi nästan har glömt bort att det faktiskt är i det vi gör varje dag som förändringen sker.

För om man stannar upp och är lite ärlig mot sig själv så vet de flesta redan vad de mår bra av. Det är inte så att vi saknar kunskap om att riktig mat, rörelse, sömn och återhämtning gör skillnad. Det sitter inte där. Problemet är att det inte alltid blir gjort, eller att det görs i perioder och sedan faller bort igen, och så börjar man om, och så fortsätter det så.

Jag tror vi behöver gå från att vara i huvudet till att landa i kroppen. Låta kunskapen vi faktisk redan har komma till ”action”.

Jag ser det så tydligt i mitt arbete, skillnaden mellan de som hela tiden fortsätter att leta efter något nytt och de som faktiskt bestämmer sig. Det är inte de som kan mest som förändrar sin hälsa, utan de som börjar göra det de redan vet, och som fortsätter göra det, även när det inte känns perfekt, även när livet kommer emellan och även när motivationen inte riktigt är där.

Och det är kanske det som kan vara lite frustrerande att inse, att det ofta inte handlar om att hitta något nytt, utan om att våga stå kvar i det enkla. Att äta mat som kroppen känner igen, att få in grönsaker varje dag, att röra på sig, att ge sig själv pauser från allt brus. Inte för att vara duktig eller följa någon plan, utan för att kroppen faktiskt behöver det.

Jag tror att många skulle må så mycket bättre om vi slutade komplicera det så mycket som vi gör idag och istället började lita lite mer på det vi redan vet, och sedan faktiskt omsatte det i handling. Inte allt på en gång, inte perfekt, men tillräckligt konsekvent för att kroppen ska få en chans att svara.

För det är där det händer. Inte i att läsa ännu en artikel eller köpa ännu ett tillskott, utan i det du faktiskt gör, dag efter dag, även när det känns ganska vanligt och kanske inte så märkvärdigt.

Och kanske är det just där någonstans det börjar, i att sluta vänta på rätt känsla eller rätt läge, och istället bestämma sig för att börja, med något enkelt, och sedan hålla i det.